HANNAMARTINA

Jag har gjort en ny blogg!
Anledningen till det var att jag vill prova en annan bloggportal och skriva om lite andra saker också. Börja om på nytt kan man säga. I min nya blogg så kommer jag skriva om mitt liv och min vardag som jag gjorde här innan, men nu skriver jag även lite mer om min diabetes. Inte hunnit skriva så mycket ännu, då jag startade den lite spontant igår. Men följ gärna min blogg: www.nouw.com/insulinjunkie
Det skulle göra mig jätteglad!

Yep that's right... och det gör ont och jag kan inte äta vad som helst. 

Men jag äter medicin och livet går vidare. Det är skönt att det är sportlov i alla fall och jag inte behöver tänka på skolan. För varje gång jag blir stressad så gör det förbannat ont. Så just nu så har jag diabetes (livslång sjukdom), hypotyreos (livslång sjukdom) och magkatarr (går över snart hoppas jag). Men jag är inte bitter för jag har sportlov och ligger och kollar på Grey's Anatomy, avsnitt efter avsnitt i soffan. Det enda som är liiiite jobbigt är att magkatarr är farligare för diabetiker just för att det finns hög risk för att det börjar blöda osv. Men det tänker vi inte på för då blir jag orolig och stressad och då gör det ont hehe... 

 

♦ Vilka tatueringar jag vill ha! Jag vill väldigt gärna tatuera mig men det som hindrar mig är smärtan och pengarna för det kostar en del och jag har inte det just nu... Visst smärtan är ju inte långvarig men ändå. Dessutom vill man ju vara säker på att man verkligen vill ha det motivet som man tatuerar in, så man inte ångrar sig sen. 

 

♦ Vilka jobb jag ska söka för jag har en liten lista på dem som jag vill söka och jag håller på att fixa med personligt brev till alla. Hoppas bara jag får det! 

 

♦Studenten och vad jag ska göra efter. Jag har alltid haft något som jag har velat bli; kock, psykolog, polis, kriminolog (när jag fick reda på att jag inte kan bli polis för jag fick diabetes då) osv. Nu har jag ingen aning, ska jag plugga vidare direkt eller ska jag göra annat i ett år? Kommer jag få ett jobb då som kan stödja min ekonomi? Tänk om jag väljer fel utbildning och läser den i fyra år och sen är det inte alls det jag vill bli? Det finns så mycket frågor och så mycket tankar och jag håller på att bli lite galen för jag vet inte vad jag ska välja och jag är rädd att jag ska välja fel. För jag har alltid haft en plan, ett drömyrke som jag vill hålla på med men nu finns inte den längre. Jag vet inte alls vad jag vill.

 

♦Att jag måste börja träna, för jag mår så mycket bättre och jag känner mig starkare. Min kropp är inte stark just nu, den bara är där. Det är bra för mina sjukdomar. Det är bra för mig och alla tankar som cirkulerar. Skulle kommit igång denna veckan för det är enklare när man är ledig men så fick jag ju magkatarr så då är det inte så enkelt. 

 

Jag har en hel del som surrar runt i mitt huvud, men det är allt för den här gången. 

 

Jag skrev ju att jag inte hade tänkt att ta upp mina nyårslöften/mål för detta året. Men jag tänkte ändå ta upp några av dem, inte alla. Det är alltid kul att läsa när folk skriver sina löften och sen får man följa dem och se hur det går igenom året. Så här är ett urval av mina löften/mål för detta året: 

 

♦ Kämpa på i skolan- det är mcyket att göra i skolan nu när det är sista terminen (eller det är alltid mycket i skolan) och det är lätt att tappa fokus och hamna efter eller skita i det. Jag ska plugga ordentligt (det gör jag alltid men ibland börjar jag lite i sista minuten och då blir det väldigt stressigt). Jag vill få väldigt bra betyg. Jag nöjer mig inte med vissa betyg för jag vet att jag kan nå dem som jag har satt upp som mål för varje kurs. 

 

♦ Träna så ofta jag kan- väldigt klyschigt men jag måste verkligen komma igång med min träning för jag mår så mycket bättre och det är viktigt när det gäller min diabetes och min övriga hälsa. Jag har varit slapp och lat tillräckligt länge nu. 

 

♦ Ta körkort- jag har varit väldigt långsam med det. Jag började köra när jag hade fyllt 16 men sen tog skolan över och jag ville lägga full fokus på det och sen blev det inte av och därefter blev jag sjuk och sen har vi glömt bort hela tiden att söka nytt lämp eftersom det måste stå att jag har diabetes. Men jag ska fixa allt detta innan sportlovet! Nu är det bara så, så jag kan börja köra igen. Jag vill helst ta körkortet innan/tills sommaren men om det blir för tajt med tid så ska jag ta det innan detta året är slut i alla fall! Så är det bara! 

 

♦Ha kul och vara mer positiv- jag har varit väldigt negativa alldeles för länge och det påverkar mig så mycket och allt blir så mycket tråkigare. Jag vill göra fler roliga grejer och blanda alla måsten med roliga saker. 

 

Detta var några av mina löften/mål för i år. Jag är nöjd med dem. Jag har även några till men dem behåller jag för mig själv. Jag önskar mig själv och er andra ett stort lycka till med årets löften och mål! 

Jag har väldigt blandad musiksmak och favoritlåtarna ändras jämnt! Men just nu är dessa favoriterna och jag lyssnar på dem om och om igen 

Nu ska jag berätta något roligt för er men som ändå ligger långt borta! Jag och mina kära vän Madde ska åka resa runt i Usa nästa år (sommaren 2017), vi tänkte åka i slutet av juni/i början av juli och vara borta i ca en månad! Det ska bli så kul och massor med pengar som behövs sparas. Vi tänkte först åka till Boston (för det är billigare att flyga dit än att flyga till New York) och sen åka buss från Boston till New York och sen flyga därifrån till Chicago och sen från Chicago till Miami och sen till Los Angeles och därifrån tar vi bussen till San Diego och sen flyger vi till San Francisco och på dessa ställen är vi kanske i tre dagar innan vi åker vidare till nästa ställe! Efter San Francisco så åker vi till resan huvudpunkt, nämligen HAWAII!!!!! Där är vi i en vecka och sen åker vi tillbaka hem (förmodligen kommer vi åka till något annat ställe i Usa i mellan eller någon annanstans för det är svindyrt att åka direkt hem och så många mellanlandningar och det tar så lång tid. Vi får se när vi ska boka allt. 

Jag har googlat massor (planeringsfreaket som jag är) och hittat jättebra hemsidor med billiga hotell/vandrarhem, flygbiljetter och bussbiljetter, så det kommer bli toppen! Jag hittade även världens deal på en hemsida med resa till Hawaii, ett paket där flygbiljetter dit och tillbaka till San Francisco och hotell ingick, superbra ju! 

Jag är så taggad, för taggad. Jag vill bara börja packa nu. Jag har redan börjat tänka på vad jag ska ha med mig. Om jag sett en specfik tröja i garderoben eller något sådant så har jag tänkt att "den där ska jag ha med mig", haha! Men det ska bli väldigt kul och spännande. Man växer också väldigt mycket när man gör en sådan resa och vi får klara oss helt själva. Jag kommer skriva mer om denna resan när det närmar sig. 

Jag har varit hemma från skolan idag för jag har haft feber (inte lika farligt idag dock men jag kände mig inte helt hundra än). Sen fick jag reda på att jag har ärvt samma sjukdom som mamma har igår när jag var hos läkaren. Jag vet inte vad den heter men den innebär i alla fall att man har fel på ämnesomsättningen och symtomerna är bland annat att man blir extremt trött (vilket utvecklas som en typ av depression) och man går upp i vikt och kan sen inte gå ner, precis det som hänt mig och det har varit så väldigt länge. Och min läkare tyckte att vi skulle avvakta tills mars när jag skulle komma tillbaka för att se om jag behöver börja äta Levaxin (så som medicinen heter). Men när mamma såg mina dåliga värden så tyckte hon det var en jättedum idé eftersom det kan bli värre och jag mår ju inte bra. Så hon skulle ringa honom och fråga om jag kunde börja direkt med medicinen. Hon är ju distriktsköterska och har själv sjukdomen så hon vet ju och dessutom är jag ju diabetiker och det är inte precis bättre att ha denna sjukdomen samtidigt och inte få medicin för det. Men det löser väl sig. Jag blev dock ganska ledsen när jag fick veta det, det blev för mycket helt enkelt. Jag trodde inte att jag skulle få det men tydligen fick jag det. Så två sjukdomar inom loppet av mindre än ett år. Kul. Jaja, nu tänker vi inte på det mer.

 

I alla fall, idag så har jag suttit på golvet och rensat ur lådor och fixat. Sen har jag en stor väska, rockringar och ett rör med affischer i mitt rum från utbildningen för jag ska ha hand om dem till jobbet börjar och sen ska de ligga i lokalen och efter att terminen är slut så ska jag lämna tillbaka dem till huvudkontoret i Kungsbacka. Jag har alltså fått jobb (yey) och varit på utbildning i helgen, väldigt nervöst men lärorikt! 

 

Nu ska jag snart sova så jag är pigg imorgon när jag ska till skolan igen! Vi hörs snart! :)

 

(Inte de bästa bilderna men jag har som sagt ingen bra kamera så telefonen får duga, ska dock köpa mig en bättre kamera någon gång haha...) 

 

Min mamma har varit borta med jobbet förra veckan i Köpenhamn och hon köpte detta i taxfreen till mig förutom Vans grejerna för det köpte hon i en butik. Så himla snällt av henne! Jag hade inte alls väntat mig allt detta för jag och min lillasyster fick säga några saker som vi tyckte om/skulle vilja ha och så skulle hon köpa en grej var och så kom hon hem med det här till mig (min lillasyster fick också lite grejer). Men det var så billigt så mamma hade köpt fler grejer till oss. Älskar taxfree, så billigt och man kan köpa riktiga kvalité saker! Tack finaste mamma! <3 <3 <3

Nä man går i trean så är det något som alla måste göra och ett godkänt är ett måste. Det enda positiva med det här arbetet är att du kan bara få godkänt, du behöver inte kämpa för att nå enda upp till A. Det är skönt men det är fortfarande en extrem stress som skapas inom dig. 

Jag tänker på alla diagram som jag har gjort, alla enkäter som jag har sammanställt. Usch säger jag bara. Jag skulle väl inte heller säga att jag fick den bästa handledaren heller... Väldigt flummig och jag fick/får inte riktigt de svaren jag vill ha. Inga konkreta svar i alla fall. Men jag lämnade in mitt arbete när det skulle vara inne. 

Idag fick vi tillbaka dem och även lite respons om de ändringar som skulle fixas till. Jag hade två små grejer, jag skulle flytta en text till en annan rubrik och sen ta bort en mening i min inledning. Sen verkade han ganska nöjd. Så det har jag gjort nu när jag kom hem.

 

Nu har jag precis gjort en smoothie. Jag tänker inte ta kort på den för den ser verkligen jätteful ut. Färgen är brun/grön av något slag... 

Jag hade i spenat och grönkål för att få i mig lite nyttigt, jag är inte så förtjust i de gröna grönsakerna, haha. Inte tomat heller och några till. Jag är ganska kräsen när det kommer till sådant. Men jag lägger i en del av spenaten och grönkålen sen lägger jag i naturell yoghurt, banan, mango, blåbär och hallon. Igår hade jag inte hallon i så det är därför färgen blev som den blev haha! Men det smakar inte spenat eller blomkål men det är ändå där i så jag får liksom i mig det bra som är i dem. Nu ska jag plugga filosofi, mentis (mental träning, enklare att skriva så) och lite religion. Sen har Teen Wolf kommit idag också så det måste jag kolla på! 

Jag ska försöka lägga mig i hyfsad tid idag för jag börjar 8.15 imorgon och då måste jag få sova ordentligt innan och det har inte gått så bra de senaste nätterna... 

 

Olivia var förresten här igår och i förrgår. Vi hade det mysigt och kollade på film. Jag hade rensat ut en del kläder också så hon fick plocka på sig det hon ville ha och även två par skor.

Det är alltid roligt när hon är här för jag skrattar så mycket då och blir så mycket gladare i hennes sällskap. Min mamma säger det också och även att jag borde träffa henne mer än vad jag gör eftersom det gör mig så himla glad och jag är inte lika nere som jag annars är. Självklart skrattar jag och är glad men för det mesta är jag väldigt trött, nere och ganska tyst och vill vara för mig själv. Jag vet inte varför men jag har väl en deppig period, sover dåligt och blir väldigt negativ. Jag antar att det är stressen, mörkret ute och allmänt tonårsdepp. 

Jaja, nu måste jag plugga för det har jag inte varit lika duktig på denna veckan... hehe. 

Det är 25 frågor som jag tagit från lite olika nyårstaggar osv. Så nu kör vi! 

 

Det skulle nog vara när vi åkte till Spanien i somras; jag, mamma, min lillasyster och mina kompisar Madde, Sofia och Karin. En sån härlig, rolig och mysig resa! Det var varmt och vi åkte till så många ställen och vi var där väldigt länge och allt var bara så härligt! Sen om jag fick välja en till så skulle jag nog välja min födelsedagsresa till Köpenhamn. Jag blev överraskad av mina fina vänner och min mamma som hade planerat allt. Så jag och fem av mina närmaste vänner över helgen. Så rolig resa! 

 

Oj... jag kommer inte ihåg mina nyårslöften... Jag tror inte att jag hade några. Förra nyårsafton var inte så bra, jag var ganska ledsen. Jag skrev lite om det i ett inlägg. Men jag och mamma lovade varandra att 2015 skulle bli ett bättre och gladare år... det gick inte så bra. 

 

Skrämmande, ledsamt och lärorikt. 

 

Att resa, ta körkort för jag har som mål att ta det innan eller under sommaren, att ta studenten och lämna in gymnasiearbetet så skiten är borta från mitt liv haha! Sen också att börja jobba i februari. 

 

I min ålder så lär man sig hur mycket som helst hela tiden. Om sin kropp rent fysiskt och psykiskt. Man lär känna sig själv osv. Så jag börjar väl mer och mer bli bekväm i mig själv och förstå mg själv lite mer, inte så mycket dock men jag har tid på mig. Sen har jag lärt mig hur man hanterar diabetes. Jag har lärt mig att leva ett helt annat liv men lite nya rutiner. Det var väl den största lärdomen. 

 

Min stora gosiga tröja från Hollister, mina svarta jeans från Dr. Denim, mina svara nike skor, pyjamas haha och mina enkla tjocktröjor. 

 

Mer glädje och nya upplevelser och att jag utmanar mig själv lite mer. Att jag gör de förändringar jag vill få gjort och inte slutar bara för att jag är lat eller vill gå den enkla vägen hela tiden. 

 

Bråk och negativitet. 

 

Jag har faktiskt en del för 2016, men denna gången har jag väldigt personliga löften, så jag vill helst inte dela med mig av dem. Men någon kanske kommer att tas upp någon gång, vi får se. 

 

Det var nog när vi köpte Vera, min lilla vovve. Och när jag fyllde 18 för det var en så rolig födelsedag och så fina presenter och upplevelser och så mycket kärlek!!!

Helt klart diabetesen! Det var en sådan stor omställning och en stor sorg som sköljde över mig. Men jag jobbar på att acceptera att jag har denna sjukdomen dock är det inte så enkelt i och med att jag hatar den, hehe...

 

Att jag har en sån underbar familj och så fina vänner. Eller alltså, det vet jag ju men jag har inte haft jättebra kontakt med större delen av min släkt och mina vänner har varit extra underbara detta året. Ni är bäst ♥

Om vi ska ta något annat en diabetesen så var det nog skolan. Jag visste att det skulle vara mycket att göra, men inte så mycket som det blev och att det skulle bli så tufft. Usch. Även mina sömnproblem som jag har fått den senaste månaden...

 

Jag blev så otroligt deppig. Jag har varit väldigt nere detta året, mycket tårar och mycket negativitet. Nej det har inte varit ett roligt år. Det har skett många fler dåliga saker och funnit fler dåliga och nedstämda stunder än glada och lyckliga stunder och saker... Men jag har väldigt tacksam för de höjdpunkter som ändå funnits där i år. De har gjort det lite enklare. 

 

Inget alls tycker jag. Jag blev olyckligare...?

 

Ingen aning, ingenting? Jag vet inte faktiskt inte. 

 

På bredden? Haha! Jag gick upp en del efter diabetesen. Det är väl det enda jag har att komma med. 

 

Med vissa så har jag kommit otroligt mycket närmre, Madde är ett exempel på en av dem. Vi har pratat mycket mer om personliga saker och oftast gått till varandra när det hänt något eller när någon av oss (speciellt jag) har mått dåligt rent allmänt. Sen har jag glidit isär från några som jag har haft bättre kontakt med innan. 

 

Negativitet, bråk och ilska, onödiga saker och en kille som inte var värd det för fem öre. 

 

Tiden med mina vänner, med mig själv och min familj, speciellt mamma. 

 

 

 

 

 

 

I år är det faktiskt första gången jag firar utan familjen/familjevänner. Vi har alltid åkte till vänner till familjen eller släkt innan. Så jag har aldrig kunnat vara med mina kompisar. Men i år så ser familjesituationen lite annorlunda ut och jag har äntligen hunnit planera något med mina kompisar. Nu ikväll smäller det, bokstavligt talat, haha! Så jag städer lite i mitt rum just nu och lagt fram smink + kläder! Vi ska vara här först, äta lite och ha det mysigt och sen ska vi på fest! En 2015 utvärdering kommer lite senare så stay tuned! Och lite suddiga mobilbilder har väl ingen dött av?? Kan visa upp min nyårklänning senare, vet dock inte vilka skor jag ska ha, klackar kommer inte gå om jag ska dansa och så hela kvällen- är det konstigt/olämpligt att ha converse på nyårsafton? Haha... 

Ha en fin dag! 

Vi köpte granen dagen innan, det brukar vi egentligen göra samma dag men nu gjorde vi det dagen innan för jag och min lillasyster skulle på släktkalas vid fyra-tiden. Men vi klädde den, vi gjorde julkola och satte upp lite mer julpynt! Det blev väldigt fint och jag tog en del bilder på granen, haha. Men allt pynt i var så fint. Min favorit var rådjuret, så glittrig och söt!

CGM... vad är det? Ja men enkla ord så är det en stor knapp som man skjuter in i armen men ett litet plaströr/nål liknade sak som var femte minut kollar blodsockernivån. Man byter denna var 14e dag. Sen har man en liten apparat som man håller framför knappen som piper och visar vilket värde man ligger på och om man är påväg upp eller ner eller framåt, typ... 

Man kan se statistik på apparaten också, medelvärde och lägga in hur många enheter insulin man tar etc. Om man har insulinpump så kan man koppla CGM till den pumpen. Coolt? Svar ja. Men har det sina nackdelar? Enligt mig och min erfarenhet, svar JA!!! 

Vanlig blodsockermätare är ju sån som man sticker sig i fingret med och det gör ju lite ont då och då. Men när man sticker många gånger så är det lätt att sticka upp ett gammalt stick och det gör ont som fan om jag ska uttrycka mig ärligt och det är ömt länge efter. Sen så kan man inte se vad man låg på mellan de gångerna man kollade värdet. Det kanske ligger på 4,2 och sen två timmar senare så ligger det på 5,6 säger vi och det är ju bra värden... MEN! Du kanske gick upp till 12,3 i mellan för det blev fel insulindos eller vad som helst och det vet inte du men med CGM så kan man då se det. 

 

Okej, vad tycker jag om dessa då? Vilken är bäst? Vi börjar med CGM. 

CGM är en väldigt ny blodsockermätare och den mest moderna, i alla fall här i Sverige och extremt dyra. Jag behöver inte betala för dem för det göra staten har jag för mig. De är ganska stor och lite för tjocka enligt mig. De gör dem ganska opraktiska. T.ex. att man kommer åt dem lätt. Dessutom sitter inte klistret speciellt bra, mina lossnar väldigt lätt. Så jag måste ha tejp över eller något annat slags skydd vilket ser väldigt fult ut. Andra som jag vet har diabetes verkar få sin att fästa så bra. HUR GÖR NI?!?!

Det enda som jag tycker är bra med den är att man behöver inte sticka sig i fingrarna och man kan se vad man låg på innan man tog värdet eftersom den skannar blodsockret var femte minut. Men that's it. Sen är den bara jobbig. Jag kan inte duscha ordentligt med den och kan absolut inte bada med den för då kan den ramla av även om klistret ska vara vattenavvisade. Men inte det, utan den ramlar, så jag får hålla armen borta från vattenstrålen och när jag ska tvätta håret (om det ska blir ordentligt gjort) så brukar jag sitta på golvet och hänga över badkaret och tvätta håret, inte så mysigt för ryggen direkt... Sen kan jag inte sova ordentligt med den för jag måste antingen ligga på den sidan som jag inte har CGMn på eller ligga väldigt konstigt på den armen som den sitter på och jag kan liksom inte vända på mig ordentligt. Man vänjer sig lite men det är ändå jobbigt. Sen måste jag vara väldigt försiktigt när jag klär på mig eller klär av mig just för att den kan åka av. Jag tycker det är extremt irriterande. En annan nackdel är att när man sätter i den så stämmer den inte förs kanske 2-3 dagar senare, ibland 4 dagar. Den visar ett annat värde än vad sockervärdet egentligen är. Så man måste ta dubbla värden, alltså både sticka sig i fingret och kolla värdet med apparaten. För om man har fel värde så blir det fel insulindos vilket kan ge livshotande konsekvenser. 

Nog om den nu, för jag blir bara irriterad på den, haha. 

 

Vad det gäller vanlig blodsockermätare så finns det väl inte så jätte mycket att säga förutom det jag skrev i början. Det är jobbigt att sticka sig i fingret för ibland kan det göra ont, man kan sticka sig i ett gammalt stick och det gör skit ont... Man kan inte kolla om man för kanske en timme sen, för om man vill veta det så får man sticka sig hur många gånger som helst och tillslut så finns det ju inte något ställe att sticka på där det inte gör jätteont. Ibland kommer det inte tillräckligt med blod för att den mätaren ska få så mycket som den behöver och då får sticka på något annat ställe. 

Slutsatsen av detta är helt enkelt att det är inte lätt att vara diabetiker. Så enkelt var det. 

 

Om det skulle vara någon som har några frågor angående CGM eller något annat, så får ni gärna ställa dem så ska jag försöka svara så gott jag kan. 

 

Ha en fin eftermiddag/kväll! 

 

...ja det var då själv f*n att den fortfarande är kvar... 

 

Nog om det för nu. Jag tittade på häromdagen tv där en kille berättade om psykisk ohälsa och att är något som ska gömmas undan. Det är något som man inte ska prata om för det är pinsamt. Han sa att ibland kan det kännas bättre att bara säga att man har ångest eller vad man har för problem för det kan kännas bättre bara genom att faktiskt bara säga det. Allt ska vara så himla perfekt hela tiden och man tänker inte ens på det för det ses som normalt idag. Alla bilder på instagram ska vara flawless, man ska inte visa att man har en dålig dag för då har man några back-up bilder som man tagit tidigare som man kan lägga upp och lugnet sköljer över en igen. 

Men det kanske är denna hets som delvis skapar psykisk ohälsa? Det kanske är en av de största orsakerna till och med. Jag ska vara ärlig med att jag inte vet mer om psykisk ohälsa än det jag fått lära mig i skolan eller psykologer. World Health Organisation, WHO, definierar hälsa såhär: "ett fullständigt tillstånd av fysisk, psykisk och socialt välmående, inte endast en frånvaro av sjukdom". Psykisk ohälsa borde då vara raka motsatsen, allt är botten helt enkelt. Men det kanske inte är så för alla? Vad är psykisk ohälsa för dig? 

 

Jag har varit väldigt nere från och till väldigt länge. Allmänt deppig helt enkelt och då och då har jag mina glada stunder! Ibland är jag så deppig att jag vet inte vart jag ska ta vägen utan jag vill bara fortsätta sova när det är dags att gå upp på morgonen. Det händer väldigt mycket inom familjen just nu och det drar verkligen lusten ur en. Men jag försöker ändå att inte tänka på det eftersom det är saker som jag inte ska behöva ta ställning till. 

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt mina deppiga perioder... Jag har pratat med en kurator några gånger men jag kan liksom inte öppna upp mig på det sättet. Men jag försöker tänka positivt och det ska vara ett av mina nyårslöften för 2016. Jag ska verkligen försöka. 

 

Jag tror, eller jag vet, att det är väldigt vanligt för personer i min ålder att må dåligt från och till. Men det känns värre i slutet på puberteten? Att det är själva slutspurten? Men jag har komplex som många andra, både fysiska och psykiska komplex. Jag är deppig och jag har inte speciellt bra självförtroende och sen har jag lite saker som jag är deppig över men som jag kan förändra. Det är bara det att jag är ganska lat och jag brukar inte kunna hålla igång saker som jag vill ändra/göra, tyvärr... Så det är något jag måste jobba på. 

 

Jag tror också att diabetesen är en stor del av denna nedstämdhet, definitivt. Och självklart skolan, det är så stressigt så jag tror jag kommer gå in i väggen snart... Nu är det i och för sig jullov men då är det gymnasiearbetet som gäller... Så mycket att göra. Men jag ska försöka sova så mycket som möjligt och ha så kul som möjligt och försöka umgås med vänner och ta det lugnt. 

Jag har planerat de dagarna som jag ska fokusera på gymnasiearbetet så att det blir klart innan vi ska till fjällen. 

 

Detta blev ett väldigt blandat inlägg, lite life update tänkte jag... Det kan ju alltid vara bra. 

Jag bloggar inte så jätteofta som ni kanske märkt men jag tänkte inte blogga 4-5 gånger om dagen utan kanske någon/några gånger i veckan. Det räcker för mig och förhoppningsvis räcker det för er som läser också, om det finns någon kvar :) 

 

Ha en fin kväll! <3 

Ps. någon dag så tänkte jag skriva ett diabetes-inlägg om CGM och vanlig blodsockermätning. Jag kommer fokusera mest på min diabetes i denna bloggen eftersom det har blivit en sån stor del utav mitt liv. 

 

1 januari 2015, skrev jag ett inlägg, även känt som det enda inlägget för det här året. 

Sen tog det stopp. Jag vet inte riktigt vad som hände. Jag tappade lusten? Det gick för lång tid och jag struntade i det? Det hände en massa saker? Jag hade inte tid? Jag kan nog säga att det är allihop som är det rätta svaret. 

Men jag kanske ska berätta vad som har hänt under tiden som jag inte har skrivit?

Jo, min mamma och hennes sambo (även pappa till min lillasyster) separerade som jag skrev om i ett annat inlägg. Vi flyttade ut den 10 januari och flyttade då in i denna lägenhet som vi bor i nu. Den 11 januari, alltså dagen efter, så åkte vi upp till Orrefors i Småland och hämtade en ny hundvalp. Vera heter hon och hon är en blandning av en Chihuahua och en Shih Tzu. Hon är väldigt söt och liten. 

Lägenheten är fortfarande inte färdig. Men den har blivit så mycket finare än den 70-tals lägenhet vi flyttade in i.

Nog om det för nu, återkommer lite längre ner om tankar kring separationen. 

 

I mars så åkte vi till vårdcentralen för att jag hade mått dåligt i 3 veckor. Jag hade haft influensa av något slag. Feber, uttorkad, hade gått ner 9 kilo under denna korta tid, jag drack väldigt mycket och kissade allldeles för ofta. Men vi tänkte att det var på grund av influensan. Men så bokade mamma en tid för att jag hade börjat bli yr, väldigt yr, jag blev aldrig frisk och hon var orolig för mig. Så vi åkte dit. Jag skrev en text om det i ett dokument på min dator som jag tänkte lägga in här, som ett slags dagboksinlägg ungefär. Det handlar om denna dagen och tankar och lite om livet innan. 

"Fredagen den 27 mars 2015, jag hade precis lagt på efter att jag hade fräst åt min mamma i telefonen och undrade varför jag ens var arg… Jag kunde väl inte vara så arg på mamma för att vi skulle åka till vårdcentralen? Vi skulle ju bara kolla varför jag inte blev frisk från min influensa och varför jag var yr konstant. Vad jag inte visste då var att denna dag skulle förändra hela mitt liv…

… knappt två timmar senare satt jag på en bänk och grät.

”Dina värden är high, high… det är diabetes” ekade i mitt huvud. ”Vad kommer att hända nu? Kan jag dö? Vad kommer det här ifrån? Varför just jag? Jag måste ringa någon”. Tankarna bara snurrade, chocken exploderade och av någon anledning så kom jag att tänka på att jag måste ringa Olivia och att jag behövde prata med henne. NU. Jag fick bara en sådant stort behov att prata med henne, hon skulle lugna mig, gråta ut med mig, tala om för mig att allt kommer bli bra och helt enkelt bara förstå mig.

När jag inte fick något svar från varken henne eller Annie så sköljde paniken över mig. Jag kunde inte klara detta utan dem- jag kunde inte ligga här i väntan på ambulansen utan dem. Efter ett tag ringde hon upp, jag hade slutat gråta. Men så fort jag hörde hennes oro i rösten efter att hon läst mitt sms som jag i panik skickat iväg för att hon skulle veta att det var viktigt, så brast det för mig. Jag grät och berättade och jag grät ännu mer.

Bara av att tänka tillbaka på detta gör mig gråtfärdig… När jag låg där på britsen kom jag att tänka på nyårsafton- där jag hade bestämt mig för att 2015 skulle bli mitt år. Jag skulle lämna det dåliga bakom mig. Glömma att jag blivit kär i helt fel person som jag lämnat en bit av mig själv till, som följde med när han stängde av for good, som han sa, och vände ryggen till. Glömma separationen mellan min mamma och Johan. Glömma alla negativa stunder och tankar jag hade haft och gå vidare. Börja om på nytt som man alltid lovar på nyår som aldrig händer. Men detta år skulle det ske! Jag skulle leva livet, ta hand om mig själv, lära känna mig själv och ge mig en chans.

Det hände aldrig. Inte enligt min planer- som jag så väl hade konstruerat och planerat. Sommaren skulle bli episk, jag skulle inte göra om samma misstag som jag alltid gör, skolan skulle jag bara glida igenom utan några hinder och och vara allmänt duktig för att sen släppa loss på helger och lov. Vad kunde gå fel? Jag skulle få inreda ett nytt rum, vi skulle hämta hem en ny hundvalp, jag skulle träffa mina kompisar och glädja mig åt en ny fräsch start!

Året började sorgligt, en flytt. En flytt från en lägenhet som hade varit mitt hem i 7 år- där jag hade bott som längst, fått mitt första syskon, förlorat mitt älskade marsvin, byggt upp en bild i huvudet att såhär ska det vara. Vi är en familj och om vi någonsin flyttar så är det till ett hus, tillsammans. Men en sen kväll efter att min lillasyster Frida hade somnat så kom mamma och Johan in och berättade att de skulle gå isär. Jag hade vetat det sedan innan, mamma hade pratat lite med mig om att hon ville och det hade varit dåligt mellan dem länge det visste jag. Det hade varit dåligt mellan oss alla. De hade sagt att de skulle isär tidigare, men det blev aldrig av och jag fick känslan av att detta aldrig skulle bli av heller. Men nu hade mamma fått en lägenhet i stan.

Jag trodde inte att jag skulle bli ledsen just för jag var lite förberedd, men jag grät. Jag grät för att vi inte skulle vara en familj längre. Jag grät för att vi skulle behöva sälja lägenheten till en främmande människa. Jag grät för alla minnena som cirkulerade i mitt huvud. Jag grät av lättnad för att alla bråk skulle upphöra. Jag grät för att Frida skulle få skilda föräldrar. Jag grät för att jag, på ett sätt, skulle förlora Johan och hans familj som hade varit min de senaste 10 åren. Jag grät för att allt skulle bli annorlunda". 

Jag har alltså fått diabetes typ 1. Jag kan ha ärvt det, det är osäkert eftersom vi tror att mammas biologiska pappas farmor hade det. Men vi har ingen aning. Jag kan alltså ha utvecklat det själv genom exempelvis influensa (eller en annan större sjukdom som kan framkalla diabetesceller). Jag har alltså inte fått det pga av för mycket godis och läsk och sådan skit. Vill bara klargöra det. 

Jag fick som sagt åka ambulans till Sahlgrenska- jag blev faktiskt besviken över att jag inte fick några blåljus. Min första ambulansfärd och inga blåljus :( De sa nämligen att det skulle vara det eftersom det var bråttom- men nej. Typiskt... Jag kom in där i alla fall och fick vänta i timmar på att få komma till ett rum. De tog prover, jag hade slangar överallt, gick igenom alla dessa påsar som var kopplade till mig på nolltid. De gjorde ett prov som jag inte kommer ihåg vad det var. Men det provet tog de i handleden i alla fall och det gjorde fruktansvärt ont. Den första som gjorde det var en läkarstudent och det tog lite tid för han missade kärlet och höll på att gräva där en stund. Nästa gång var det en mer erfaren läkare, så det gick det snabbare men det gjort fortfarande förjävligt ont. Pappa kom dit också. Han satt och klappade på mig hela tiden. Frida som hade följt med till vårdcentralen blev hämtad av Johan som kom dit för hon blev rädd och ledsen. 

Tillslut fick jag i alla fall ett rum som jag delade med tre andra, inne på MAVA på Sahlgrenska (kommer inte ihåg vad det står för...). Det tog några dagar innan jag fick komma till diabetesavdelningen på Sahlgrenska. De väckte mig på natten för att ta prover, jag fick sova där själv efter ett tag med alla demanta män och en kvinna med lunginflammation. Vilket i efterhand, när jag äntligen kom till diabetesavdelningen, då jag fick reda på, av en sköterskorna, att det var helt fel... Jag skulle inte ligga i ett rum där det fanns stor infektionsrisk eftersom jag var nydebuterad diabetiker. Jag skulle även ha fått ett eget rum eftersom jag är under 18 och dessutom skulle jag ha åkt till Östra. Men eftersom jag var över 16 så kunde jag ligga på Sahlgrenska men Östra är det sjukhus som har mer erfarenhet när det gäller diabetes. Men jag fick fortsätta dela rum, sen fick jag berätta om min diabetes och hur jag hade mått innan jag kom in för ett gäng läkarstudenter. Det var inte så kul. Jag är väldigt blyg och jag trodde att det skulle vara kanske 2-3 stycken som skulle lyssna, för så lät det när min läkare frågade mig. Men det var 10 eller mer. Men det gick hyfsat bra ändå.

Sen blev jag i princip utskickad. De kom in och pratade och sa att de behövde sängen och att jag kunde åka hem samma eftermiddag. Då kokade det inombords. Jag var ju skiträdd. Jag hade varit på sjukhus i 5 dagar, hur skulle jag klara detta? Ska inte jag åka hem när jag är redo? Men inte det. Jag fick åka hem. 

För att göra denna historia liiiiiiiite kortare så kan jag skriva lite mer om hur det är nu. Det funkar hyfsat bra, det är mycket att lära. Men jag kan kolhydraträkning nu, jag tar min sprutor så det rullar på. Jag gråter lite då och då för att jag hatar detta. Det är jobbigt och ibland gör det ont. Jag känner mig inte som mig själv, humöret går lite som det vill, blodsockret är svårt att kontrollera ibland och varenda lite jävla bit jag stoppar i mig måste jag räkna på och ta insulin för. Förlåt för svordomarna men de behövs i ett sånt här läge. Det känns som att allt måste planeras och även om jag gillar planering så är inte detta den typen av planering som jag finner underhållande. Jag känner mig begränsad och jag hatar det. Det känns som att ingenting kan ske spontant längre. Jag kan inte bara dra ut på en resa imorgon och bara ta med mig pass och badkläder. Nej då ska extra insulin med och jag måste räkna ut hur många sprutor jag ska ha med mig. Nålar, blodsockermätare, druvsockertabletter och en liten kylväska till sprutorna måste med för de tål inte värme. Och dessutom måste jag ha med mig instyg för att man får egentligen inte har nålar och sådant på flygplan men nu måste jag. Så då ska de med också. Nu har jag även fått CGM vilket är en liten grej som man sätter på huden med en nål som går in, som då scannar blodsockernivån så jag slipper sticka mig i fingret. Toppen! Men den är ny och lossnar ganska lätt och jag vågar inte duscha armen för då kommer den åka av och man kan inte bara stoppa in den igen utan man måste sätta en helt ny och bla bla bla bla! 

Min läkare säger att diabetes kommer bli en del av mig och om ett år så kommer allt bara gå automatiskt. Men nej, hon vet inte vad hon pratar om för hon känner inte mig och även om hon är diabetesläkare, så kan hon inte sätta sig in i min situation på det sättet. För jag fick diabetes detta året och jag är 17 år och ska fylla 18 om lite mer än en månad (det är ovanligt att diabetes bryter ut såhär sent, ofta kommer det innan tonåren). Så jag kommer ihåg hur det var innan jag fick diabetes. Jag kommer ihåg när jag kunde äta hur jag ville och hur spontant som helst. Jag kommer ihåg att jag kunde träna utan att må fysiskt och psykiskt dåligt efteråt för att mitt blodsocker sjunker supersnabbt även om jag äter druvsockertabletter under tiden eller äter något innan jag tränar utan att ta insulin. Den biten om att allt kommer gå mer automatiskt kanske stämmer men diabetes kommer inte bli en del av mig och förlåt om det låter negativt. Men jag har mått bra i hela mitt liv och inte haft några större beskymmer förutom migrän då och då och kattallergi. Så plötsligt kommer denna stora förändringen och bara vänder upp och ner på allt. Diabetes ingår inte i vem jag är. Diabetes är inte en del av mig. Jag har börjat acceptera att jag har det men det kommer inte bli en del av mig. Allt låter så negativt men det är så jag känner och jag måste få känna så. 

Många säger att det kunde varit värre- diabetes kan man leva med, det är en lättare sjukdom och det är ingen fara så länge man tar sitt insulin. Men vet ni vad? Ni har ingen rätt att säga så för jag vet att det kunde varit värre. Det kunde ha varit cancer eller vad som helst. Men denna kroniska sjukdom (alltså en sjukdom som inte kan botas) har jag nu och det suger.

Man satsar så mycket pengar på ett helt gäng sjukdomar- vilket är jättebra, missförstå mig inte. Men hur mycket kommer det in till forskning om diabetes? Inte mycket. Diabetes kan medföra hjärt-och kärlsjukdomar etc, jag menar tänker ingen på det? Man kan ha ostabil diabetes som gör att blodsocker kraschar helt plötsligt och man går in i koma om man inte får hjälp i tid och man kan dö. En liten pojke på 9 år, dog för att de inte upptäckte att han hade diabetes. De hade inte speciellt bra koll på symptomerna. Han gick och la sig för att han var trött och vaknade inte mer... Låter det som en lättare sjukdom?  Nej det gör det inte. Min granne är blind just för att inte så längesen så fick man ingen hjälp när man hade diabetes för man kunde ingenting och det fanns inget som kunde finansiera någon forskning. Så då blev man blind, organen påverkas extremt negativt vid både lågt och högt blodsocker (om det sker ofta) och tillslut dör man.

Sen till dem som säger att de aldrig skulle klara av att ha diabetes och ta sprutor varje dag, sticka sig i fingret och räkna kolhydraterna och frågar hur man klarar av det- jo, ni förstår, det är såhär... DU HAR INGET VAL. För om du låter bli att ta ditt insulin så kan du lista ut hur det går. Jag är arg för att, som jag sagt, jag känner inte igen mig själv Jag är tröttare, jag blir arg väldigt lätt och jag har en kronisk sjukdom som begränsar mig. Jag har ilska i min kropp som jag inte vet var jag ska göra av.

Men för att avsluta denna text lite mer positivt så kan jag berätta om höjdpunkten under denna tid.

Höjdpunkten var när vänner och familj ringde mig och när flera kom till sjukhuset med blommor och tidningar och det är jag otroligt tacksam för. Jag tackar er med hela mitt hjärta. Jag tackar alla för ert stöd och era fina ord. Jag tackar Annie som kom med popcorn och matade mig med den äckliga maten som jag inte ville äta men behövde få i mig. Jag tackar min läkare som ringde varje dag i en vecka när jag hade åkt hem och frågade hur allt gick och hur mina värden låg och hjälpte mig justera insulindosen tills jag skulle få en ny läkare på Östra. Jag tackar Olivia som ringde upp mig på vårdcentralen och fick mig att skratta när jag låg och väntade på ambulansen. Jag tackar dem som jag knappt känner längre som skickade styrkekramar. Jag tackar Johan för att han kom och hälsade på, satt med mig, hämtade Frida så att hon inte skulle behöva vara ledsen och rädd och jag tackar hela hans släkt, som jag fortfarande ser som min, för att de ringde och frågade hur det var med mig. Jag tackar då även Frida som stod och hoppade i sjukhussängen när jag skulle ta min första spruta själv för då kändes det som om allt var normalt för att hon var som hon brukade. Jag tackar pappa för att han kom dit, klappade på mig och var med mig. Tack till Annalena som kom dit med tidningar och Eddie som var nyfiken och glad- det gjorde även mig glad. Jag tackar Sofia och Madde för att ni kom dit och skrattade åt mina rumkamrater och sjuksköterskans engelska brytning. Varje dag kände jag mig lättad för att ha sådana fina vänner och en sådan fin stor och härlig släkt runt omkring mig. Det gjorde denna tid på sjukhuset bättre och lättare.

Tillsist men absolut inte minst vill jag tacka min mamma. En mamma som drog sin sura och trötta tonåring till vårdcentralen. En mamma som inte slutade tro att något var fel och tillslut slutade lyssna på sin återigen sura och trötta tonåring som förnekade att det kunde vara diabetes och att vi inte behövde åka in. En mamma som sov med halva kroppen på en stol och halva kroppen vid mina fötter på nätterna på sjukhuset för jag ville inte vara själv. Dessutom såg hon till att de flyttade på den dementa mannen som kunde komma och försöka lägga sig i min säng på natten för att han gick fel, när jag skulle sova själva första gången. En mamma som drog ut den nydebuterade diabetikern på promenader för att jag skulle lära mig hur snabbt mitt blodsocker sjunker när jag rör på mig. En mamma som följer med mig till min läkare varje månad när det är återbesök. En mamma som håller om mig när jag gråter för sjukdomen blir för mycket för mig ibland. Tack mamma <3

Nu måste jag gå och äta för nu har jag lågt blodsocker... woho! Diabetikern signar ut, slut. 

Nu är det ett nytt år! Och detta året ska bli ett sjuhelvetes bra år! Ursäkta svårdomen!

Men 2014 var inte ett speciellt bra år och det har varit mycket tårar och många negtiva människor och saker omkring mig men nu är det ändring på det. Jag ska vara mer positiv och göra saker. Få bort de dåliga människorna och ha ett riktigt bra år! Där jag lyssnar mer på mig själv, följer min magkänsla och gör saker som får mig att vara glad också. 

När jag läste mitt årshoroskop så såg det ut som att detta året skulle bli toppen för mitt stjärntecken. 

Kan man lita/tro på horoskop? Jag läser dem mest för att det är roligt, men om man kanske tror på det och vill att allt det där ska hända, om man bara tror på det så kanske det händer. Alltså inte försöka göra så det händer utan bara tro. Så kanske det kommer utav sig själv- då kanske det blir så! 

 

God förmiddag på er förresten!

Idag så är det bland annat förberedelser för Sälen som gäller, hämta skidkläder, börja packa lite smått osv.

Sen så ska jag samla ihop grejer som jag vill har kvar när vi kommer tillbaks, lite kläder, skolböcker, en väska och sånt. För när vi är borta så ska mamma flytta så mycket saker som möjligt till den nya lägenheten så att det inte blir så himla mycket när flyttdagen väl kommer. Vi kommer nämligen hem den 7e från Sälen och vi flyttar den 10e. 

Lägenheten kommer inte vara riktigt färdig när vi flyttar in för målaren i köket har inte kommit ännu, vi ska fixa med kaklet över diskbänken och skåpen. Sen är det alla dörrar som ska målas, garderoben ska fixas, det ska läggas golv i mitt rum, jag vet inte om det ska det i Fridas rum men jag tror det. Sen så ska det målas i vardagsrummet. Och badrummet och hallen är kvar så det är hur mycket som helst kvar. Vi trodde väl att det skulle gå fortare än vad det gjorde men mamma har inte kunnat va i lägenheten för hon har jobbat så mycket men det löser sig! 

 

Nu ska jag även plugga lite för att jag har prov veckan efter att vi har börjat så jag vill ligga i fas och sen ska jag börja lite på ett arbete som ska redovisas snart också. 

Nu är det bara att köra! 

Jag sitter just nu och dricker te vid köksbordet och Frida sitter bredvid imig coh målar och Saltkråkan är på på tv:n. Det är mysigt att titta på Astrid Lindgren filmerna och jag längtar till sommaren! 

Imorgon är det självaste nyårsafton! Jag har skrivit mina nyårslöften- jag är dock inte så bra på att hålla dem men detta året som kommer nu så ska jag banne mig hålla dem!

Att sluta bita på naglarna har jag hållt men de är så sköra så de går av hela tiden så jag måste bli bättre på att ta hand om dem! 

 

Jag fick bland annat en yogamatta i julklapp och en bok som handlar om yoga som en tjej har skrivit (hon är känd som "yoga girl" på instagram). OCh jag vill börja med det eftersom jag är så himla stressad hela tiden och jag behöver lugna ner mig :)

 

Jag kollade på Teen Wolf igår, det var så längesen jag kollade på den serien nu för det var mycket i skolan och sen när jullovet började så orkade jag inte kolla och jag hade glömt vilket avsnitt jag va på osv. Men igår började jag kolla igen och jag hade verkligen glömt hur bra det var! Ska nog kolla idag också! 

 

Vi hörs senare! 

 

 

Hej på er! 

Idag är det söndag och det känns som att vi börjar skolan imorgon men det gör vi inte! 

Jag har sålt min laptop som jag hade innan för att jag vill ha en bättre och nyare. Så vi köpte en macbook pro 13 tum men retina skärm. Den modellen som vi köpte var den bästa modellen och jag har använt den lite nu och den är jättebra! Pengarna som vi fick när vi sålde den gamla ska gå till att betala denna, sen ska jag betala en del själv och sen betalar mamma resten, så en tredje del var kan man säga. 

Så jag är väldigt nöjd med denna datorn. Den är smidigare, lättare, lite mindre även om min andra också var 13 tum men den var tjockare, hade bredare kanter osv, den är väldigt snygg och jag älskar den! 

 

Jag hade en väldigt bra jul och fick väldigt fina presenter av min föräldrar och släktingar och vänner. 

De bästa sakerna som jag fick var: Michael Kors väskan (jag fick önska mig en dyrare sak i år så då önskade jag mig en sådan och jag älskar den med och den är stor och rymlig och jättefin), Vänner-boxen, presentkort på olika affärer och alla böcker jag fick! Sen var såklart det andra jättebra också, men dessa var de bästa! 

 

Det är mycket som kommer hända nu under det nya året, vi ska åka skidor i Sälen (mamma ska dock inte med för hon måste jobba och fixa med nya lägenheten), vi ska flytta och så börjar ju skolan igen. Inte så jättemycket som händer men det är mycket som händer inom dessa grejerna. 

Nu är det 1 vecka och 6 dagar kvar tills vi ska flytta. Det är både spännande och sorgligt. 

Men vi kommer fortfarande att träffas och göra saker tillsammans. Jag tycker att det är bra att mamma och Johan är vänner och att vi kan göra saker tillsammans fast de ska gå isär. Det underlättar ju allt lite mer och göra det lättare för Frida. 

 

Nu ska vi äta! 

Ja, jag har varit sjuk :(

Men nu mår jag bättre och imorgon ska jag till skolan igen! Och då är det matteprov, men detta är det sista provet som jag har denna terminen- gud vad skönt det ska bli att få det gjort! 

Sen på torsdag så ska jag träffa Annie, mysigt. Vi har inte setts på ett tag. 

 

Nu de kommande dagarna innan julafton så ska jag faktiskt försöka packa lite så jag inte behöver packa allt en dag innan vi ska flytta. Det är ju trots allt inte långt kvar. Ungefär den 10e januari flyttar vi. 

Det är spännande och ledsamt på samma gång. Men jag kommer ju fortfarande träffa Johan. Så det kommer nog bli bra! 

 

Nu ska jag fixa i ordning lite, läsa igenom matten en gång och sen ska jag sova. För jag vill sova ordentligt och länge inatt. Hur det blir får vi väl se, haha. 

 

Vi hörs imorgon igen!