HANNAMARTINA

...ja det var då själv f*n att den fortfarande är kvar... 

 

Nog om det för nu. Jag tittade på häromdagen tv där en kille berättade om psykisk ohälsa och att är något som ska gömmas undan. Det är något som man inte ska prata om för det är pinsamt. Han sa att ibland kan det kännas bättre att bara säga att man har ångest eller vad man har för problem för det kan kännas bättre bara genom att faktiskt bara säga det. Allt ska vara så himla perfekt hela tiden och man tänker inte ens på det för det ses som normalt idag. Alla bilder på instagram ska vara flawless, man ska inte visa att man har en dålig dag för då har man några back-up bilder som man tagit tidigare som man kan lägga upp och lugnet sköljer över en igen. 

Men det kanske är denna hets som delvis skapar psykisk ohälsa? Det kanske är en av de största orsakerna till och med. Jag ska vara ärlig med att jag inte vet mer om psykisk ohälsa än det jag fått lära mig i skolan eller psykologer. World Health Organisation, WHO, definierar hälsa såhär: "ett fullständigt tillstånd av fysisk, psykisk och socialt välmående, inte endast en frånvaro av sjukdom". Psykisk ohälsa borde då vara raka motsatsen, allt är botten helt enkelt. Men det kanske inte är så för alla? Vad är psykisk ohälsa för dig? 

 

Jag har varit väldigt nere från och till väldigt länge. Allmänt deppig helt enkelt och då och då har jag mina glada stunder! Ibland är jag så deppig att jag vet inte vart jag ska ta vägen utan jag vill bara fortsätta sova när det är dags att gå upp på morgonen. Det händer väldigt mycket inom familjen just nu och det drar verkligen lusten ur en. Men jag försöker ändå att inte tänka på det eftersom det är saker som jag inte ska behöva ta ställning till. 

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt mina deppiga perioder... Jag har pratat med en kurator några gånger men jag kan liksom inte öppna upp mig på det sättet. Men jag försöker tänka positivt och det ska vara ett av mina nyårslöften för 2016. Jag ska verkligen försöka. 

 

Jag tror, eller jag vet, att det är väldigt vanligt för personer i min ålder att må dåligt från och till. Men det känns värre i slutet på puberteten? Att det är själva slutspurten? Men jag har komplex som många andra, både fysiska och psykiska komplex. Jag är deppig och jag har inte speciellt bra självförtroende och sen har jag lite saker som jag är deppig över men som jag kan förändra. Det är bara det att jag är ganska lat och jag brukar inte kunna hålla igång saker som jag vill ändra/göra, tyvärr... Så det är något jag måste jobba på. 

 

Jag tror också att diabetesen är en stor del av denna nedstämdhet, definitivt. Och självklart skolan, det är så stressigt så jag tror jag kommer gå in i väggen snart... Nu är det i och för sig jullov men då är det gymnasiearbetet som gäller... Så mycket att göra. Men jag ska försöka sova så mycket som möjligt och ha så kul som möjligt och försöka umgås med vänner och ta det lugnt. 

Jag har planerat de dagarna som jag ska fokusera på gymnasiearbetet så att det blir klart innan vi ska till fjällen. 

 

Detta blev ett väldigt blandat inlägg, lite life update tänkte jag... Det kan ju alltid vara bra. 

Jag bloggar inte så jätteofta som ni kanske märkt men jag tänkte inte blogga 4-5 gånger om dagen utan kanske någon/några gånger i veckan. Det räcker för mig och förhoppningsvis räcker det för er som läser också, om det finns någon kvar :) 

 

Ha en fin kväll! <3 

Ps. någon dag så tänkte jag skriva ett diabetes-inlägg om CGM och vanlig blodsockermätning. Jag kommer fokusera mest på min diabetes i denna bloggen eftersom det har blivit en sån stor del utav mitt liv.