HANNAMARTINA

... jag förlorade min depp buddy häromdagen, när hon got all happy again. Så jag behöver en ny. Redan skickat två förfrågningar till vänner. För jag känner mig... inte deppig faktiskt, har gett upp det när det gäller den här personen, men jag känner mig mer arg. Jag vill liksom klappa personen med ett strykjärn- det låter hemskt, men ibland tänker man så om någon utan att egentligen mena något illa. Men jag vill ge honom en hive-five i ansiktet emd en stol. Just saying...

Jag brukar använda någon bok eller en kompis när jag vill berätta om sånt här, men kan testa ett nytt sätt: Att vara öppen med det och skriva det här. Tror dock att det bli bara en eller två gånger, annars blir det lite för deprimerade när jag sitter här och pratar om en massa saker och ni vet knappt var jag menar för ni känner ju inte egentligen mig, även om ni vet mer är folk jag faktiskt har träffat... That's weird ← det är en till sak ni kanske inte vet om mig, jag blandar faktiskt engelska och svenska. HELA TIDEN. Jag har till och med glömt vad vissa ord heter på svenska... Måste kolla upp det ibland.

Jag har grejer på min sommarlista som jag vill göra tillsammans med den här killen. Jag vill kyssa honom i regnet för det är klyschigt och filmaktigt- perfect moment! Jag vill sova under bar himmel med honom, kolla på soluppgången (även solnedgången!), ligga på en picknickfilt och kolla på moln, prata om livet, skratta och filosofera. Jag vill göra allt sånt med honom, även fast jag är jätteblyg i verkligeheten, även fast jag inte känner honom så bra. Men han får mig att le och glömma allt för en stund. Vilket inte alltid är jättebra, för det gör mig galen också. Jag vågar inte berätta för honom, jag är livrädd för att han ska ta avstånd från mig, inte känna samma sak. Fast det kanske är bäst för min egen skull att berätta? Så allt inte är så veligt? Så jag vet hur han vill ha det? Jag vill veta om han känner samma eller inte, visst det kommer göra ont om han inte gör det, men jag klarar det- jag har tagit mig igenom saker förut. Jag kan göra det igen. Visst är det konstigt ändå att jag kan känna så för någon jag knappast känner? Vi går på samma skola, vi smsar, snappar och sånt och våra mammor är typ bra kompisar. Jag vet inte hur jag ska göra. Är det någon där ute som kan hjälpa mig???????

Som One Direction säger: "Let's go crazy, crazy, crazy 'till we see the sun
I know we only met but let's pretend it's love
And never, never, never stop for anyone"

Ja... jag får kalla in vännerna och höra deras åsikter... de är säkert skittrötta på mitt tjat om detta. Allt jag alltid ska vara sån..! VAD SKULLE NI GÖRA?!